Fisket är äldre än orden. Det här är första delen i e-boken Fiska enkelt – Min väg, och din för enklare fiske.
Långt innan vi skrev, räknade eller byggde städer stod vi vid vattnet – med nät, spjut och händer.
För att leva. För att äta. För att känna att vi fortfarande kunde klara oss.
Livets cirkel är enkel: leva, äta, dö.
Så har det alltid varit. I tusentals år har människan sökt föda i hav, sjöar och floder.
Fisket har följt oss lika länge som jakten, och jag tror att det finns kvar i oss, djupt där inne.
Att lägga ut en krok, vänta, få napp och dra upp sin mat – det är mer än en hobby.
Det är ett eko från vårt ursprung.
Fiske som terapi
För mig har fisket blivit något ännu större.
Det är min terapi.
När jag står vid vattnet med ett spö i handen händer något.
Jag tar ett djupt andetag, och all stress rinner av.
Det är nästan som ett ångestdämpande rus.
Jag hoppas ibland att det tar tid innan första nappet.
Jag tror många söker samma sak – att fiska enkelt, utan press eller prestation.
Den där väntan är själva gåvan – tunnelseendet, lugnet, tankarna som tystnar tills bara nuet finns kvar.
Man hör sina egna andetag, känner pulsen sakta ner, och märker hur världen runt en faller på plats.
När allt annat bleknar bort
Jag minns en gång i skogen när jag faktiskt gick vilse vid solnedgång.
Först panik – sen stillhet.
Jag satte mig på en stubbe och insåg hur skönt det var.
Inga räkningar, inga måsten, inga krav.
Det enda ”problemet” jag hade var att jag var vilse.
Och det var okej, nästan skönt för stunden då det av en jobbig tid i livet just då.
Den känslan – när allt annat bleknar bort och bara nuet finns kvar –
är samma känsla jag får vid fisket.
Det är naturen som påminner oss om vad som verkligen betyder något:
skydd, vatten, mat, närvaro.
Varför vi fiskar
Kanske är det därför fisket känns så djupt mänskligt.
Det är en återkoppling till vårt ursprung, ett sätt att känna att vi fortfarande hör ihop med något större.
En paus från hamsterhjulet.
Ett andetag mitt i bruset.
Ett sätt att vara människa på riktigt.
Slutord
Fisket är mer än napp.
Det är mer än sport.
Det är ett sätt att leva nära livet självt.
När du står vid vattnet handlar det inte bara om att fånga en fisk –
utan om att fånga stunden.
Och kanske är det just därför fisket aldrig släpper taget om oss.
Nästa gång du står vid vattnet – stanna upp innan du kastar.
Känn doften av vattnet, lyssna på vinden, se hur ljuset rör sig.
Fråga dig själv: Vart är jag? Hur är jag? Vem är jag – för mig själv, och för andra?Kanske inser du att allt inte behöver vara annorlunda.
Att just nu, precis här, är tillräckligt.
Det finns alltid någon som hade önskat få stå i dina skor.“Frid finner den som accepterar livet som det är, inte som han önskar att det vore.”
📘 Nästa del: Del 2 – Första stegen mot sjön
🔗 Tillbaka till innehållsförteckningen
Lämna ett svar